Jag började för ca 30 år sedan att använda pdf-formet rätt så mycket på jobbet för att distribuera olika dokument där man inte ville riskera att dokumentet fick olika utseende på olika datorer. Detta är format som också fungerar bra till skannade dokument.
Genom åren har jag samlat på mig mycket kopior om tågsaker och framförallt olika föreningstidningar. Jag började för några år sedan att skanna detta, i de fall jag inte tyckte ”originalet” eller tidningen var intressant att spara. Med har bl a slitet ut en Epson DS-1630 med arkmatare genom att skanna omkring över 50 års utgivning av Ånghwisslan. Men häromåret hade jag kommit fram till ett par tidskriftssamlare med Karlstad Modelljärnvägsklubb/Värmlandstågs tidning som retade mig. Timmertåget började ges ut av föreningen 19xx, nyligen passerade det drygt 100 utgåvor. Till det finns några Tomtåget som gavs ut då ordinarie Timmertåget av olika anledning dröjde. Så jag tog och skannade alla nummer som jag hade.
De Timmertåg som var kopierade på A4-sidor var inga som helst problem att skanna.
Men under några år så kopierades den på A3-sidor, som veks och häftades i ryggen, en ”riktig”tidning. Dessa tog jag ur häftklammorna, sen så skar jag isär arken. Då fick jag lösark i A4-format, som är relativt enkla att skanna.
Motsvarande var det med nyare Timmertåget, som är kopierade på A4-ark, och vikta till en tidning i A5-formet. Då tog jag också bort häftklammorna. Teoretiskt är det enkelt att skanna dem. Men de första A5-utgåvorna var kopierade på rimligt vanligt kopieringspapper som arkmataren snällt matade, inga problem med dem. Men när tidningen började kopieras i färg så övergick man till ett mera glättat papper som är ett h-e för arkmataren att klara av. Så då blev det mycket manuell hantering, men resultatet blev därefter bra.
För att ta lite skanningsuppgifter så är alla svartvita utgåvor skannade som gråskala (8-bitar) i 300 dpi.
Färgutgåvorna är skannade med färg (24-bitar rgb) i 300 dpi. De sidor där svartvita bilder senaste åren oftast är kopierade i färg, är också skannade i färg (24-bitar rgb).
Sen är dessa lagda ihop till en pdf-fil per nummer. De äldre Timmertågen hade oftast hade mycket gråtoner och fläckar, ljus eller mörk kopiering, som försvårar komprimeringen till små filer. Skräp i kopiering tar ofta en hel del plats i filerna vid skanningen och vid komprimering till filformaten. Men stora filer är ju inte samma problem som det eventuellt var tidigare.
En hel del av sidorna är texttolkade (OCR), det betyder att man kan söka efter fritext i själva dokumentet. Men i många av numren är texten svag, olika artiklar sneda etc, och sånt klarar inte texttolkningen bra idag. Men när tekniken blir bättre kanske man kan göra allt ett varv till. Just nu får man nöja sig med att tidningarna är enkla att läsa på dator eller på surfplatta, eller på telefon också för den som vill det.
Först skannade jag min egen samling som var Timmertåget från nr 26 (som gavs ut 1988). Sen letar Per Krogh i sin samling efter äldre nummer så jag kunde skanna dem också.
- Peter Berggren 2025